WHERE WERE YOU WHEN I BUILD A LADDER TO HEAVEN?

Karisma kan inte existera utan en kris- Max Weber. Jag sade till mig själv att jag ska undvika att skriva om Oslo-katastrofen för man ska alltid undvika saker som kan läsas i affekt. Men jag läste Fredrik Virtanens artikel på aftonbladet om hur twitter hade förvandlats till ett konformatoriskt forum där människor slängde upp statusar om allt hemskt som hänt i Norge. Jag gillar både Virtanen och Aftonbladet det är inte det som är grejen, dessutom ställer jag mig i det vänstra ledet långt före jag går till det högra om det nu skulle ha någon som helst betydelse. Jag kanske vill påpeka att det alltså inte handlar om någon politisk agenda som alla hela tiden vill få allting till.

Det finns något som kallas för copingstrategier vilket gör att det blir lite lättare att förstå varför folk gör så här när de ställs inför en stressfylld situation (vilket man kan påstå när ett grannland står inför en kris). Dessa copingstrategier är indelade i fyra kategorier varav en kallas problemfokuserad coping som i princip innebär att man aktivt söker hjälp eller stöd hos andra människor som aktivt kan bidra till att minska stressen. Därför även om jag själv skulle dra mig för att skriva ut mina åsikter om denna förfärliga händelse kan jag förstå att det handlar om att minska stress, att försöka lugna sig, ett sätt att hantera alla känslor. På samma sätt kan jag tänka mig att de som är troende inte gick in på twitter om de blev stressade av situationen, utan de satte sig och bad till en högre makt. Det Fredrik Virtanen gjorde istället för att använda den problemfokuserade copingstrategin var att han valde en omdefinerad copingstrategi det vill säga han gjore en kognitiv omstrukturering av problemet för att göra det mer hanterbart. Han menar bland annat att det finns många fler som dör i Somalia. Ja, så klart att det är så, folk dör överallt hela tiden.

Själv använder jag mig av den undvikande copingstrategin, vilket jag kanske alltför ofta har en tendens till att göra. Det jag vill ha sagt är att vi alla hanterar saker på olika sätt men att påstå att mitt sätt är bättre än ditt hör endast hemma i sandlådan.

Sedan vill jag även återkoppla till Max Webers citat om att karisma endast kan existera under kris. Lyssna på Jens Stoltenberg, lyssna på alla ledare, de är aldrig lika intressanta som när det är kris och aldrig har deras tal kunnat ena människor bättre än när ingen vet någonting. Jag är tacksam för att Jens Stoltenberg tar sitt ansvar för om han inte använt detta vapen som uppstår i en krissituation så hade vi alla varit förlorade.


(Det jag försöker göra nu är att använda mig av en expertismakt, men vad vet jag egentligen?)

Nu har jag skapat en ny blogg. Den heter www.theladdertoheaven.blogspot.com. Jag vet jag är jävligt innovativ men man kan blogga från mobilen på den sidan och jag älskar min mobil. Det kommer nog inte bli lika många av de samhällskritiska inläggen (säger jag nu fast alla vet ju hur det kommer bli). Eller de kanske hamnar här istället vi får se om jag orkar sprida min dynga på två ställen eller om jag håller mig på ett ställe. Det känns lite konstigt att lämna denna blogg då jag tycker att det här var den mest intressanta blogg som skrivits på länge och det är inte så att jag är självgod men det finns för lite upprörda människor som vill ge upplopp för sina aggressioner i form av text. Mina aggressioner ligger härmed väl dokumenterade och därför kommer jag inte ta bort denna blogg för jag kommer vilja skratta åt allt en vacker dag. Tack ni som läste denna blogg och uppskattade kallt kaffe och falukorv så väl som skott i knäna.


You were here when I tried to build this ladder to heaven.

(och ni som jag har länkat från den här sidan kommer givetvis att ha en länkplats även på den nya bloggen så fort jag lärt mig hur och om någon annan vill ha en plats så är det bara att höra av sig så fixar jag det)

Jag har ändrat lite i bloggen nu och tagit bort lite inlägg får se när de dyker upp igen. Jag funderar dessutom på att påbörja en ny och skriva lite där istället för här. Men vi får se och i så fall kommer den nya adressen säkert dyka upp någonstans.


Bruce Springsteen – Working On A Dream

Där kom beskedet om att min pappas kusins man har gått bort efter en längre tids sjukdom. I och med att han hade varit sjuk väldigt länge så var det väl väntat att han skulle gå bort inom en snar framtid men jag antar att det alltid kommer kännas overkligt när sådana saker väl händer. Jag vet knappt vad jag ska skriva. Jag tycker det är väldigt, väldigt tråkigt då detta var en man med livsglädje större än någon jag någonsin har träffat. Det var ett tag sedan jag såg honom sist, det var i och med min pappas 50 års dag för två år sedan och redan då märkte man av att han inte var sitt gamla vanliga jag även om det fortfarande fanns därinne. Två år och två månader senare slocknade lågan som en gång i tiden kunde bränna hål i bottenfrusna sjöar.
Jag kommer aldrig glömma hur han en gång när jag var i kring 12-13 års åldern tog med mig ut i skogen för att hjälpa honom bygga ett älgpass och jag glatt följde med honom. Där var vi ute i skogen i över 8 timmar och jag har aldrig i hela mitt liv haft så tråkigt men det var nog det som var charmen. Då trodde jag att jag fick följa med på grund av att han behövde min hjälp men jag tror på något sätt att jag lärde mig att något så fånigt som att bygga ett älgpass kan betyda så mycket för en annan människa.
Jag kommer heller aldrig glömma den kvällen när jag, min ena syster, han och pappas kusin åkte ut på älgsafari och han säger så där lagom macho att ikväll är det grabbarna som sitter fram, för att sedan åka cirka en kilometer och tvärnita med bilen för att sedan luta sig fram och säga med glansiga ögon "titta, Peppe. Visst är de fina?" och pekar på en älgko som springer över en äng med sitt föl. Det kommer alltid i mina ögon vara definitionen av att våga vara sig själv.
Jag glömmer inte heller när han släpper ut mig och min syster på sjön och vi nästan har sönder båten och snurran. Eller när han åker kanske mer än två mil och köper ett kastspö till mig bara för att jag vill fiska och då är jag dessutom väldigt liten och sedan står han och tränar kastteknik med mig hur länge som helst. Eller när han lärde mig tälja visselpipor. Eller kanske det absolut vackraste minnet jag har (det finns väldigt många fina minnen) när han imiterade lommen genom näsan.

Jag har aldrig träffat en person som är så nere på marken och detta trots att han var pilot. Det kändes som om han tyckte att allt var fantastiskt på sitt sätt utan att han någonsin nämde det. För oftast är det väl så att de människor som säger sådana saker väldigt sällan menar det. Jag tror att detta fenomen lyser igenom i alla ord man säger. Så det här var ett tråkigt besked, ett väldigt tråkigt besked. Jag kan bara avsluta detta med de så slitna orden: Vila i frid Weine Karlsson, jag är ytterst tacksam att jag fått lära känna dig. Du är och kommer för alltid vara en sann vardagshjälte och jag kommer aldrig glömma dig.



Uppdaterad: Sist jag såg honom var förresten på min systers bröllop för lite mer än ett år sedan.

Nu ska jag bjuda på en liten julklapp, eller snarare en riktigt julnöt:

"I vanlig ordning kommer Dilsa Demirbag Sten och babblar om att ”vi ska inte skuldbelägga en hel grupp” bla bla bla. Varför inte? Islam som ideologi ger upphov till denna sorts beteende och dessa åsikter är utspridda i den muslimska världen (se sydsvenskans ledare idag där de tvingas erkänna detta)."-Kent Ekerot riksdagsman för Sverigedemokraterna angående sjävmordsbombaren i Stockholm.

Se sydsvenskan ledare där de tvingas erkänna detta. Hur fan kan man använda det som ett argument. Det är ju journalister som skriver ledare inte världsprofeter. Hur dum i huvudet får man bli. En genomsnittlig journalist har ju oftast fel oavsett vad de skriver om så visst ska jag gå in och läsa sydsvenskans ledare där de TVINGAS erkänna detta.

Jag blir så matt ibland och inte för att de är rasister eller nazister eller vad de nu är. Utan för att de är så jävla taktlösa, det stör mig faktiskt ännu mer än deras skitpolitik. Eller nej, jag tycker inte om deras politik heller. Fan också nu fick de mig att göra annat som jag inte hade tid med jävla Sverigedemokrater.

Nu var det ett tag sen jag skrev något här men jag har varit lite upptagen de senaste dagarna. Därför ska jag bjuda på något anmärkningsvärt. Jag hoppas ingen gått miste om Sveriges första självmordsbomare. Min spontana reaktion var att det var någon förvirrad vänsterextremist men det verkar ju faktiskt vara en riktigt terrormuslim, vilket får det hela att kännas lite bättre då dessa utför färre terrordåd än höger- och vänsterextremister samt separatister gör. Hur som helst ska man inte vara så rädd i alla fall inte om man drar samma slutsats som den här killen. Fasiken nu har Aftonbladet ändrat sin roliga artikel. Det handlade i alla fall om fenomenet hockeyslagsmål som jag tycker är så oerhört fascinerande. En tränare hade i alla fall sagt angående att någon hade slagit av näsbenet på en annan att: "man ska inte lägga så stor vikt på denna händelse, det är bara två män som visar känslor". Lägg därför inte så stor vikt på denna terrorbombare, det var ju trots allt bara en man som visade lite känslor. DON'T BLAME THE SWEET AND TENDER HOOLIGAN, CAUSE HE WILL NEVER, NEVER DO IT AGAIN.

Det här tycker jag är den bästa Beatles låten. Nu ska man absolut inte tro att jag på något sätt avskyr Beatles tvärsom jag var ett stort Beatles fan och både läste och lyssnade på det mesta med Beatles. Men att det är världens mest överskattade band det tycker jag fortfarande och jag tycker att man kan vara överskattad även om man är väldigt bra. Precis som Messi är inom fotbollen.





Sen tycker jag Paul Mccartney är den överlägset bästa Beatlen.

Jag uppdaterade min facebookprofil för några dagar sedan och fyllde bland annat i vad jag har läst på högskola och universitet samt mina prestigefylla jobb. Det fick mig att komma tillbaka till Gävle för det var i dessa dagar för två år sedan jag knäade mig fram till skolan med 10 dagar kvar innan jag fick lov att lämna det stället. Jag minns faktiskt vad vi höll på med i skolan dessutom, vi hade drama lektioner och fick varje lektion spela upp en saga för de övriga i gruppen. Jag tyckte bara det var urbotat korkat minns jag. Hur som haver så glömmer jag aldrig mitt sista dygn i Gävle i en tom lägenhet på 52 kvm förutom ett liggunderlag, en sovsäck och mitt danska stål. Klev upp klockan 6 på morgonen, duschade, släpade med mig de sista grejerna jag hade i en hockeytrunk och masade mig till tågstationen i Gävle och låste in mina grejer i ett skåp. Sedan gick jag till donken dyngsvettig och åt en pissäcklig macka och en alldeles blaskig kaffe för att sedan inse att jag skulle komma försent till skolan där vi skulle ha tenta. Därför lade jag benen på ryggen och verkligen rusar den knappa kilomenten från Gävle City till högskolan och kommer en minut försent varpå tentavakten säger "hade det här varit en riktig tentasal så hade du inte fått komma in" och jag visste inte vad jag skulle svara så jag sade bara nähe och sen gick jag och satte mig på en förbannad stol, skrev tentan i vredesmod på två timmar trots att man hade sex timmar på sig, gick med muntra steg till tentavakten lämnade in tentan och har sedan den dagen inte satt min fot i Gävle.


Från den här historien tycker jag alla som jobbar inom något område där de leder andra människor kan dra lärdom. Inte fan hade jag väl kommit försent ifall jag inte hade släpat runt på en hockeytrunk halva morgonen, man måste kunna se orsaker till händelser och inte tro att människor alltid har ett ont uppsåt. Kan man inte förstå detta så kanske man ska satsa på att bli lastbilschaufför istället. Ni ser den där kommentaren tog rätt hårt två år senare och jag minns den fortfarande "om det här hade varit en riktig tentasal hade du inte fått komma in"... Jävla pucko.

Det här måste vara en tung läsning för alla som tror på KRAV odlade saker  http://en.wikipedia.org/wiki/Norman_Borlaug. Själv tror jag på Eldorado-odlade saker och jag tror jag har mer rätt än KRAV-aktivister när det gäller vad som är bäst för miljön och människan, men det är vad jag tror.

Jag måste även säga nu när dagen går mot sitt slut att jag älskar denna konspirationsteori angående Wikileaksmannen aka. Julian Assange (jag vet inte riktigt om det är Assange som är sidan och han som heter wikileaks eller tvärsom längre). De har alltså kommit på teorin om att CIA har mutat en flicka från Enköping att påstå att Assange har våldtagit henne i ett desperat försök att sätta dit Julian. Det är bland de bästa konspirationsteorierna jag har hört, man lär ha fantasi för att komma på de där grejerna. Jag menar det finns säkert många inom CIA som går runt och klurar hur man ska sätta dit Julian, det kan jag tänka mig det vore inte så otroligt. Men att de då skulle kontakta en tjej från Enköping av alla världens ställen och be henne påstå att hon har blivit våldtagen av Julian Assange som innan han blev misstänkt för våldtäkt gick under namnet Wkileaksmannen och inte var speciellt känd för allmänheten. Jag vet ingenting om invånarna i Enköping men att någon där skulle bry sig så pass mycket om detta ämne att den är beredd att genomföra detta låter i mina öron inte helt glasklara. Men visst Julian, vi kan köra på den teorin eftersom du är känd och får mycket publicitet men om någon bondlurk från Tibble skulle komma med samma historia skulle världen skratta åt honom trots att det i praktiken är exakt lika orimligt.



Jag hoppas nästan att jag har fel i detta avseende för det skulle kunna vara världens absolut bästa historia i så fall. Något att dra om 30 år så där "kommer ni ihåg när CIA mutade en flicka från Enköping för att sätta dit Julian Assange", jag hoppas verkligen jag en dag får säga det.

Detta får inte misstolkas då jag inte har något emot Wikileaks men om jag ska vara ärlig så bryr jag mig varken ut eller in vad de stora elefanterna gör så länge de inte gör saker som inte jag får göra (det där lät jävligt konstigt men vafan ibland gör man rätt ibland gör man fel).

Ulf Lundell – Stackars Julian

"Det var ju den där klassika snubben.... Klassiska snubben, den här engelsmannen som hade murat in 13 kvinnor i väggarna i hans radhus" - Filip Hammar

Det är så klockrent.

"Varför uppmanar människor varandra att "vara sig själva"? Då är ju alla förjävliga. "Skärp dig!" är omtänksammare." - Jonas Inde

Varenda år är det samma sak, varenda år ska man behöva läsa om barnfattigdom och familjer som inte har råd att fira jul. Jag skulle kunna skriva väldigt mycket om det här egentligen men det tänker jag inte göra. Det enda jag kan säga till alla familjer eller föräldrar som känner att de inte har råd att fira jul, strunta i det. Jag förstår att en förälder vill kunna ge sina barn precis allt vad deras barn önskar sig. Jag tror dessutom att det här är mer förekommande i familjer som inte har så gott ställt, eller rättare sagt hos familjer som har det dåligt ställt. Jag hävdar fortfarande att det är en stor skillnad mellan de som inte har det så gott ställt och de som har det dåligt ställt bara det att folk i allmänhet väljer att använda ordet inte så gott ställt. Jag tror att ångesten ett barn kan känna över att få julklappar från sina föräldrar som den vet att föräldrarna egentligen inte har råd med är större än ångesten över att inte få eller att endast få ett fåtal julklappar. Julen är barnens högtid, visst för all del men är det värt att leva fattigt ett tag om man får vara kung för en dag? Sluta överkonusmera och sluta handla över era tillgångar så kommer inte barnfattigdom eller familjer känna att de inte har råd att fira jul. Det är precis som med allt annat här i livet har du inte råd med den absolut dyraste modellen så får du väl ta en billigare och hitta en nivå som passar och finns det ingen så får man väl strunta i saken. Jag förstår inte varför det skulle vara annorlunda med denna förbannade jävla högtid. Det är som om förstånd rinner ut i reklamkampanjer och folk tror helt plötsligt att de ska bli gudar om de bara köper ett sprillans nytt Xbox 360 med Kinect kamera eller nåt annat dravel. Nu förstår jag att det verkar som om jag är världens Grinch eller nåt med tanke på mina två sågningar av julen men riktigt så är det faktiskt inte. Även jag kan tycka att julen är okej men jag tycker nog bättre om påsken tror jag. Så om ni orkar följa denna blogg till påsk ska ni få se på gemytliga och stämmningfulla inlägg som kommer få Ernst Kirchsteiger att kräma i brallorna. Hot eller löfte?

Kyle Broflofski with Special Celebrity Guest – The Lonely Jew On Christmas

I och med en sådan här låt kanske jag måste förtydliga att jag inte är troende i någon form. Vissa dagar skulle jag dock kunna tänka mig att bli fundamentalist bara för att de verkar ha så trevliga arbetsförmåner.

Skapade en twitter idag utan att förstå varför men jag kör på så länge det finns något att skriva om och det gör det ju alltid. Fast egentligen är ju facebook det ultimata stället att få sitt bekräftelsebehov mättat några timmar. Jaja, vad ska man göra när man har helvetet vart man än vänder sig som han i dödsskuggansdal sa när alkoholterapueten försökte intressera honom för pärlplattor. Nä, jag skojade bara det känns bra nu och bättre blir det dag för dag.


Sedan en låt som min bror skickade på spotify vilket jag inte ens visste att man kunde göra, så det var verkligen Out of the Blue. (fan vad Pontus Gårdinger det där kändes, eller typ Felix Herngren eller framförallt Ingvar Oldsberg, förlåt (eller kanske inte förlåt för Ingvar)

Idag är det en sån där dag som jag inte orkar göra någonting med. Har tenta på tisdag men orkar verkligen inte plugga just nu, det känns bara jobbigt att ta tag i saker för tillfället. Men jag ska göra det. Fast jag orkar inte, det är mycket roligare och sitta och spela Driver 1 på mobilen och lyssna på musik, jag hatar sånna här dagar.

Morrissey – Because Of My Poor Education




A police car and a screaming siren
Pneumatic drill and ripped up concrete
A baby wailing, a stray dog howling
The screech of brakes and lamplights blinking

That’s entertainment, that’s entertainment